www.bloggorama.se

En viktig del av att resa är ju att packa – och att packa rätt. Efter mÃ¥nga Ã¥rs resande i världen tror jag mig ha viss erfarenhet av detta.

Jag läste nyligen en artikel i någon resetidning om en kille som började planeringen och genomförandet av packningen flera veckor före resan. Detta är så långt från mig man kan komma. Själv packar jag aldrig före dagen innan resan, och det brukar ta i storleksordningen en halvtimme, oavsett hur lång resan är eller vart jag ska åka.

Den gamla sanningen att man ska ta fram allt man tror sig behöva ha med sig - och sedan ta bort hälften - ligger det definitivt nÃ¥got i. Det är betydligt sannolikare att packa för mycket än att det visar sig att man har med sig för lite saker… även detta vet jag av egen erfarenhet J

Vad gäller kläder är det oftast ganska lätt, men urvalet kräver viss research angÃ¥ende vilket (eller vilka) väder som kan förväntas. Eftersom jag själv reser ganska enkelt gÃ¥r alla ”finare” kläder bort. I sommarklimat är det shorts och piké som är standard-outfit, sÃ¥ ett antal sÃ¥dana uppsättningar packas ner. Kompletterat med ett par lÃ¥ngbyxor, underkläder och en varm tröja/jacka sÃ¥ är man klar! Eftersom nästan alla resor jag gör är av det längre slaget sÃ¥ är det orimligt att tro att man kan ta med sig kläder för hela resan, jag kommer att behöva tvätta pÃ¥ vägen!

Jag är lite av en teknik-nörd, så är det den delen av packningen som både tar längst tid och kräver mest eftertanke. Ipod med lurar och högtalare, Mobiltelefon, Kamera och Netbook måste ju ner. Kompletterat med diverse laddare, WiFi-finder, kablar, extrabatterier, minneskort och annat krafs, så utgör det snabbt en ansenlig andel av packningen. Men att resa utan detta? Knappast! Den dagen alla elektronikprylar går att ladda med samma laddare ser jag dock fram emot! Vi är ju på väg ditåt (USB) men inte där ännu.

...och så biljetter, bokningsbekräftelser och pass förstås!

Sen är det bara att packa ner alltihop i ryggsäcken! Jag reser nästan alltid med ryggsäck oavsett typ av resa… ett gammal vana frÃ¥n tÃ¥gluffartiden kanske? Det är dock viktigt att ha rejält med luft i väskan när man reser hemifrÃ¥n för det mÃ¥ste ju finnas plats för allt kul man köper pÃ¥ vägen… och det brukar kunna bli en hel del

Jag är sällan rädd för att glömma något, för i princip allt man kan tänkas ha glömt att köpa i princip överallt. Jag kommer t.ex. ihåg när jag köpte en nappflaskborste på ett apotek i Minsk för några år sedan. En annan gång hade jag glömt laddaren till kameran när jag var i Polen, så jag gick varje dag till en kamerabutik i Krakow och fick hjälp att ladda batteriet. Den största fadäsen jag råkat ut för var när jag reste i Australien insåg att körkortet låg hemma när jag skulle hyra bil. Det löste sig efter ett telefonsamtal till svenska ambassaden i Canberra där de faxade ett intyg på att jag har körkort. Parallellt skickade svärmor mitt körkort Poste Restante till Cairns där jag kunde hämta ut det på postkonteret!

Kameran är för övrigt det jag alltid anser vara viktigast i packningen….

När Sovjetunionen splittrades för snart 20 år sedan ledde det till att en rad nya länder skapades. Några av dessa ligger ju alldeles runt hörnet från Sverige och har massor att erbjuda för den reslystne. Framför allt kommer man snabbt att inse hur olika delar av Sovjet var och är. Från Hansastaden Tallinn som ju är en större version av Visby och där man pratar ett språk som liknar finska, via Baku i Azerbaijan som i mångt och mycket påminner om Turkiet eller Syrien, till Ryska Fjärran Östern som mest liknar Kina eller Korea.

Många har säkert besökt de baltiska länderna, och såväl Tallinn som Riga och Vilnius är fantasiska destinationer. Vilnius kanske är min favorit av de tre, men de har alla massor att erbjuda och ligger bara en kort flygresa bort. Lettland är till och med ett fullgott alternativ som badresemål med den otroligt långa sandstranden i Jurmala strax utanför Riga.

Vitryssland är förvisso en diktatur – och sÃ¥nt ska ju inte uppmuntras – men den som ändÃ¥ Ã¥ker dit kommer att överaskas av hur rent, snyggt och säkert det är i Minsk. Pampiga hus, lÃ¥nga paradgator, vackra parker runt floden och fina kyrkor bland annat.

Ukraina har ännu mer att erbjuda. Kiev är en fin stad med vacker arkitektur och gamla hus pÃ¥ sluttningen ner mot Dnjepr, men framför allt den gamla staden L’viv nära polska gränsen är väl värd ett besök. En gammal centraleuropeisk metropol – tänk Krakow, Wien eller Prag – men med gammaldags charm och lite nött i kanten. Dessutom finns ju södra Ukraina med Svarta Havet och Krim-halvön att upptäcka.

Södra Kaukasus har jag ju rest i så sent som i våras. Här finns tre länder som skiljer sig åt på många sätt men som inte känns Sovjet utan mer en korsning mellan Europa och Mellanöstern. Naturen är dessutom häftig med höga berg, vackra sjöar och båda Svarta och Kaspiska havet runt hörnet.

I själva Ryssland finns av naturliga skäl – det är ju världens största land – massor att uppleva. Sankt Petersburg mÃ¥ste vara en av världens vackraste städer – väl i klass med t.ex. Stockholm, och har en rik historia som Tsarens gamla huvudstad. Moskva är häftigt – med Röda Torget, Kreml och den fantastiska tunnelbanan kombinerat med en ambition att verkligen bli en världsstad  – om det inte vore för den kaotiska trafiken och att det är sÃ¥ otroligt dyrt.

Jag har rest med Transibiriska järnvägen genom hela Ryssland bort till Fjärran Östern - en resa pÃ¥ en vecka som passerar 7-8 tidszoner pÃ¥ vägen. Detta är en drömresa för mÃ¥nga – och nÃ¥got jag kan rekommendera – även om jag önskar jag hade gjort fler stopp pÃ¥ vägen. TÃ¥get är verkligen livlinan för städerna och byarna lÃ¥ngt borta pÃ¥ Taigan, och det blir en hel del uppstÃ¥ndelse när det rullar in pÃ¥ stationen. En kommers utan dess like. Att tÃ¥get hela tiden gÃ¥r pÃ¥ Moskva-tid är en annan lustig detalj, när det stÃ¥r avgÃ¥ng 01:15 pÃ¥ stationen i Irkutsk betyder det med andra ord 08:15 lokal tid. Det gäller att hÃ¥lla tungan rätt i min när man utnyttjar stoppet för att se sig omkring runt stationen… man vill inte gärna se tÃ¥get med all packning rulla iväg frÃ¥n plattformen

Förutom visumkrÃ¥nglet till vissa länder (Ryssland, Vitryssland och Azerbaijan är goda exempel) är det ocksÃ¥ oväntat lätt att resa i ex-Sovjet. Människorna är vänliga - kan förvisso inte mycket engelska - och hjälpsamma. TÃ¥gen gÃ¥r i tid, det är – bortsett frÃ¥n Moskva - hyfsat billigt och jag har personligen aldrig känt mig hotat under mina resor där – förutom en liten incident med ficktjuvar pÃ¥ en busshÃ¥llplats utanför Sankt Petersburg (det gick bra). Jag kan tänka mig att det blir fler resor till ex-USSR för mig i framtiden, bland annat är jag lite nyfiken pÃ¥ Moldavien och Södra Ukraina.

26 juni 2010 Midsummerfeast
Efter en god natts sömn och lite frukost drog vi till stan för att shoppa inför midsommarfesten. Det var inte så lätt att hitta allting som vi ville ha, exempelvis jordgubbar och grädde. Vi fick improvisera helt enkelt. När vi kom tillbaka så var det dags att sticka iväg igen. Vi skulle besöka några av de unga mammorna som är här på vardagarna och går sömnadskurs. Det var en bit att gå, så vi tog varsin cykel.

Mödrarna hade gjort det fint hemma hos sig. Den första bodde hemma hos sin bror och hade ett barn. De andra tre borde i något slags miniradhus med en massa andra människor. Huset var byggt av lera och det var väldigt trångt. Vi hade med oss te, socker och godis till barnen, en vanlig gåva då man ska besöka någon i Kenya. Det är kutym att ha med sig något.

Väl hemma igen Ã¥t vi lunch, och jag kände mig jättetrött. Jag tog en powernap pÃ¥ 2 timmar och sedan började vi laga middagen. Det tog tid, blev en jävla röra och vissa saker gick verkligen inte som planerat. Grädden luktade surt, men Sussie hävdade att den inte luktade skumt. Vi försökte ”vispa” den genom att hälla den i en flaska och skaka flaskan. Det blev bara en sur gräddklump. Vi förkastade den, efter mycket möda. Klockan sju var i alla fall allting klart. Vi hade lyckats steka köttbullar, kokat potatis, halvat kokta ägg, gjort sallad, satt en dalahäst och en svensk flagga pÃ¥ bordet och tänt ljusen.  Sussie och Lindah Ã¥t och sa att de tyckte det var gott, jag hoppas verkligen att de menade det. Till efterätt blev det nÃ¥gon slags bakelse, gjort av muffins, banan och ananas. Det var inte jordgubbstÃ¥rta, men lyckad ändÃ¥ tycker jag. Nu sitter vi här mätta och illamÃ¥ende. Imorgon mÃ¥ste det verkligen bli en vilodag.

25 juni 2010 Midsommar
Morgonen började med stortvätt för mig och Lotta. Tvättmaskiner was not the option. Vi tvättade ute på gården i kallvatten och bykade tvätten med våra nariga händer. Så nytt är det förstås inte för någon av oss, även om våra kenyanska vänner verkar tro det. Jag fick exempelvis instruktioner första dagen hur man tänder en tändsticka, och försökte förklara att vi har sådana i Sverige också. Naturligtvis fick jag inte eld på den så jag var kanske inte så övertygande.
   
När tvätten var hängd i solen tog vi oss iväg pÃ¥ utflykt med Sussie. Det var nÃ¥gon slags marknad eller event utanför byn som skulle hÃ¥lla pÃ¥ i dagarna tre. Det var en massa utställare som presenterade jordbruksprodukter och dylikt. Detta var nÃ¥got som skedde varje Ã¥r. Eftersom det var lÃ¥ngt att gÃ¥ tog vi cykellift dit. Det finns hundratals killar som skjutsar runt människor hit och dit som jobb. PakethÃ¥llarna är vadderade sÃ¥ det är bekvämt. Kostnaden för en tur är 20 kenyanska shilling, ca 2 kronor. När vi väl var framme visade det sig vara värsta spektaklet. ”Alla” var där. Ã…tminstone verkade varenda skola runt Kakamega vara det. Det kunde liknas vid festival, de sÃ¥lde allt möjligt, krimskrams och mat. Jag Ã¥kte till och med karusell dagen till ära. Det var sÃ¥dana där gungor i lÃ¥nga kedjor som snurrade runt. Trappan upp var ganska läskig. Ruttnande träplankor som inte satt fast och vickade när man stod pÃ¥ dem. När jag väl satt i gungan tillsammans med de andra barnen var det för sent att ändra sig. I min gunga var ena kedjan av fyra stycken lite slapp, som om den var fÃ¥r lÃ¥ng. Karusellen satte igÃ¥ng. Samtidigt som jag koncentrerade mig pÃ¥ att le och vinka bad jag en bön till nÃ¥got. Den slappa kedjan rasslade till, och jag vinkade adjö till min publik. Inget hände dock. Snart var jag nere pÃ¥ säker mark, och övertygade Lotta och Sussie att det var jättekul och att jag gärna ville Ã¥ka en gÃ¥ng till. Som tur var pressade jag det inte för hÃ¥rt och vi lämnade skräckkarusellen bakom oss.

Sussie hittade sin son på eventet och tog med honom. Två år är han och jättesöt. När vi skulle hem somnade han och vi fick hjälpas åt att baxa upp Sussie och hennes son på en cykel. Väl inne i stan igen så gick vi på jakt efter malet kött till svenska köttbullar. Det var inte ett lätt uppdrag. Ingen av slaktarna verkade ha något malet kött. Bara köttstycken med flugor runt. Vi hade dock tur, vid en slaktare var det en kille som erbjöd att mala köttet åt oss för 100 Shilling, dvs 10 kronor. Vi nappade och köpte 2 kilo kött för 50 kronor och hängde på. Till slut var vi hemma igen med två kilo malet kött, och kastade i oss lunchen för vi skulle till en skola vid tvåtiden.

Det var den muslimska skolan runt hörnet och vi var med de äldre flickorna i sextonårsåldern. Det var inte så många där så vi gjorde bara lite presentationer och sjöng lite. När vi väl kom hem var vi helt slut. Vi hade gått 15000 steg under dagen, så vi flyttade midsommarfesten till midsommardagen istället. På kvällen kom Sofia som ska vara här med oss under helgen. Det regnade rejält. Det gör det alltid på kvällarna, men under dagen skiner alltid solen och jag börjar bli brun, eller kanske mer röd som är min egentliga färg.