-
Att fotografera en resa...
Att fotografera är för mig en av höjdpunkterna med att resa. Jag älskar att fotografera när jag reser, allt frÃ¥n naturscener till vackra hus och stadsmiljöer till ögonblicksbilder med barnen. Jag är förvisso inget proffs, och har heller ingen proffsutrustning. En hyfsad digital kompaktkamera räcker för mig. Jag har en känsla att det inte är utrustningen utan fotografen som är begränsningen pÃ¥ den nivÃ¥ jag är. Jag har visserligen en ”fin” digital systemkamera, men det har tyvärr visat sig att jag nästan alltid prioriterar bort den när mängden packning ska optimeras. En pocket kamera har man dessutom alltid med sig och kan ta spontana kort med kort varsel.
Den enda extrautrustning jag har med mig – förutom extra batteri och minneskort – är ett litet stativ av typen gorilla-pod (som jag nästan aldrig använder) och ett vattentätt fodral för fotografering i eller t.o.m. under vatten (som jag använt med utmärkt resultat t.ex. vid snorkling i Röda havet)
Jag är gammal nog att ha fotograferat analogt under mÃ¥nga Ã¥r, och digitalkameran har ju verkligen revolutionerat fotograferandet. Nu fÃ¥r man omedelbar feedback och det finns ingen egentlig begränsning för hur mÃ¥nga kort man kan ta. Detta har i högsta grad ökat kvalitén pÃ¥ resultatet. Behöver jag ta 20 bilder för att bli nöjd med resultatet sÃ¥ gör jag det. Det gjorde man sannerligen inte pÃ¥ den tiden man använde 24-bilders filmrullar…
Jag är ocksÃ¥ gammal nog att fortfarande sätta in foton i fotoalbum (en i högsta grad utdöende konst…). Detta gäller inte vardagsbilderna jag tar hemma – men alla längre semesterresor jag gör brukar resultera i ett fotoalbum. Med tiden har det blivit en ansenlig mängd album som stÃ¥r i en bokhylla i källaren. Jag inbillar mig att det kan vara kul att ta fram dessa nÃ¥gon gÃ¥ng när jag blir gammal och grÃ¥…
Att göra ett fotoalbum brukar vara en trattprocess: En typisk semesterresa på tre veckor brukar resultera i typ 2000 bilder. Av dessa väljer jag efter noggrant övervägande ut kanske 400 som jag skickar in för utskrift. Av dessa 400 är det sedan kanske 300 som hamnar i ett album. Att endast de 15% bästa bilderna till slut hamnar för allmän beskådan leder onekligen till att bilderna håller genomgående hög kvalité, något som jag också fått beröm för. Jag brukar undvika att berätta att jag valt bort de 85% av bilderna som inte blev särskilt bra
-
Nationell helgdag
Tillbaka. Vårt fjärde år i Kenya startar. Det är samtidigt vårt fjortonde år som utlandssvenskar. Låter mycket, och då har jag ändå inte räknat in tiden 89/90 när vi bodde i Zambia...
Nytt för i år är att vi bara har två ungdomar här hemma till vardags. Adam flyttar till Lund för att studera. Vi är så glada att han kommit in på den utbildning och det universitet han sökt. Han kommer få det jättebra men visst blir det tomt för oss.
I början av augusti hölls en folkomröstning med förslag om ny författning/konstitution för Kenya. När Kenya blev självständigt 1963 så tog landet över engelsmännens lagar men någon egen författning har aldrig antagits. Efter förra valet som slutade i våldsamheter beslutades att arbeta fram en ny konstitution. Under våren diskuterades förslaget och även om den stora majoriteten av ledare var på ja-sidan så kunde man ana en viss oro att gå till valurnorna igen. Därför möttes vi av glada och stolta kenyaner när vi kom tillbaka. De hade genomfört en folkomröstning, Ja-sidan vann och nej-sidan hade accepterat resultatet. Nu ska det firas. Imorgon har det utlysts en helt ny nationell helgdag - Constitution day. Det putsas och fejas. Det blir parader och flyguppvisningar, besök av andra länders statschefer och så kommer så klart Kofi Annan som var den som ledde medlingsarbetet vid krisen 2008. En grupp klättrare är på väg upp på Mount Kenya för att t o m där lämna ett exemplar av den nya konstitutionen.
-
Thailand etc.
Trots att jag rest i över 100 länder, och besökt alla världsdelar, så har jag aldrig varit på Mallorca. Eller Kanarieöarna. Och varken på Kreta eller Rhodos. Jag läste om ett äldre par som hade rest till Teneriffa typ 37 gånger, alltid samma hotell! Man tar sig för pannan...
Jag har förvisso varit i Thailand några gånger, men det var i mitten av 90-talet innan landet blev svenskarna favoritdestination och alla började åka dit.
Ingen av dessa destinationer lockar mig heller särskilt mycket. Delvis kan det ha att göra med att jag inte är någon sol-och-bad människa. En dag eller två på stranden är kul, men sen blir jag rastlös och vill se och göra något annat. Men framför allt har det att göra med just det faktum att det blivit svenskarnas favoritdestination. Om jag vill träffa svenskar, se svenska löpsedlar och läsa menyer på svenska, så stannar jag väl hemma, typ
Jag har absolut inget emot Thailand, tvärtom, men lockas inte alls av att besöka Phuket (jo, jag har varit där), Koh Lanta eller Khao Lak. Inte min kopp te! Om jag skulle vilja ha slappa dagar på stranden i Sydostasien skulle jag mycket hellre välja Sihanoukville i Kambodja, Da Nang eller Cat Ba i Vietnam, kanske Galle på Sri Lanka eller varför inte Boracay på Filippinerna. Om jag skulle åka tillbaka till Thailand - och det kommer säkert att ske förr eller senare - så skulle jag i stället satsa på att ta tåget norrut från Hualamphong stationen i Bangkok, upp till Chiang Mai eller Chiang Rai och sen kanske fortsätta med båt nedför Mekong-floden till Luang Prabang i Laos och sedan vidare ner genom Laos tillbaka till Thailand... (sen kan man med fördel fortsätta resan genom att vika av österut mot Siem Reap och Phnom Phen i Kambodja.) Där har vi helt plötsligt en resa som lockar, retar reslusten och sätter igång inspirationen.
Kort sagt, hÃ¥ll inte andan i väntan pÃ¥ att jag ska berätta att jag bokat en charter till Blue Village Exotic i Khao Lak i vinter…. Ain’t gonna happen!
-
All inclusive
Jag är sannerligen ingen fan av charterresor, det ska gudarna veta. Min erfarenhet är visserligen begränsad men jag gjorde trots allt ett par charterresor till traditionella charterresmÃ¥l med ”grabbarna” pÃ¥ 90-talet. Nu har det dessutom kommit en ännu värre avart av charterresan, nämligen All-Inclusive…
Charter tar bort i princip allt som är roligt med att resa; planeringen, äventyret, upptäckarlusten etc. och för att verkligen täppa till den sista lilla luckan till spontanitet så har man nu uppfunnit all-inclusive, där principen bygger på att man ska fördriva all tid på resan inom det inhägnade hotellområdet. Äta i hotellets bespisning på bestämda tider och bada i hotellets pool eller på hotellets privata strand. Dessutom har jag läst om hur både hotellpersonal och reseledare indoktrinerar gästerna med idéer om hur farligt det är att lämna hotellområdet - i syfte att få dem att spendera alla pengar på hotellet. Hela tanken på All-inclusive ger mig rysningar!
Att resa ska ju vara att upptäcka, att uppleva äventyr, att vÃ¥ga och misslyckas, att prova sig fram mellan lokala restauranter, att resa med lokala transportmedel, att vinka in en taxi och försöka göra sig förstÃ¥dd, att handla bröd pÃ¥ det lokala bageriet, att ta en kaffe pÃ¥ stÃ¥ende fot vid ett hÃ¥l i väggen, att själv klura ut hur man tar sig till och frÃ¥n flygplatsen, att leta hotell pÃ¥ plats, att ”frÃ¥ga sig fram” pÃ¥ ett främmande sprÃ¥k man inte behärskar, att hitta pÃ¥ sina egna dagsutflykter efter eget tycke och smak. Att bli mottagen pÃ¥ flygplatsen av en äppelkäck reseledare, bussad som en skock fÃ¥r till ett inhägnat hotellomrÃ¥de och sedan spendera hela semestern i en skyddad värld innanför stängslet är ju raka motsatsen till allt detta…
Jag kan med handen på hjärtat deklarera att jag aldrig någonsin, någon gång, kommer åka på All-inclusive resa. Ever!
-
Bilder
Hej på er! Vi har nu avverkat tre SEMESTER -dagar med tema: SOL, POOL, BEACH, SMARRIG MAT ... och inte så mycket mer. Inte blir det så många rader här i reseblogg heller, för vi har inte så mycket mera att rapportera. Imorgon skall det bli 37C, vi satsar inte på så mycket mera aktiviteter imorgon heller ...
Ha det så bra där hemma!/Mvh Luffar Hellströms
