www.bloggorama.se

Måste bara förmedla mina känslor.

Sovit gott, Solen skiner, Midddagsmaten förberedd, Mamma mår bättre, Yngsta Syrran ska hälsa på mig på jobbet....

Detta får bli mitt enda inlägg i dag. Jag har ägnat mig åt att läsa igenom alla 90 inlägg. Det är så roligt att se vad ni skriver så jag har svårt att radera. Det tog förstås tid....men nu är det gjort.

God Natt från mig

Nu yr snön omkring utanför, Boris har haft roligt med att sitta i fönstret och kolla på de konstiga vita, fluffiga sakerna som blåser omkring! Jag har ätit en god semla för andra dagen i rad, mums! Fredriks pappa Håkan åkte nyss hem, han har varit här och hjälpt oss installera en dimmer till vår kristallkrona som vi fick av honom i julklapp och som hänger i vardagsrummet. Väldigt fin, det kan va bra med en dimmer tänkte vi och Håkan är något av en dimmer-expert

På träningen igår (inte karate utan ett vanligt fyspass i dojon) hände nåt underligt. Mitt under en omgång när jag står och slår mot en mits känner jag hur jag bara blir allt mer yr i huvudet. Jag fortsätter ett tag till, men till slut känner jag att jag måste sluta, annars svimmar jag. En väldigt obehaglig känsla, det har aldrig hänt innan när jag tränat. Så jag fick avbryta, gå och dricka vatten o sätta mig ner en stund. Sen började det släppa och jag mådde bättre. Passet va nästan slut så jag missade inte så mycket. En i gruppen trodde jag hade lågt blodtryck, men det har jag inte vad jag vet. Möjligtvis dålig blodcirkulation eftersom jag alltid är kall om händer o fötter. Nåja, alla har väl nån sån dipp då och då.

Jag ska nu fortsätta kolla runt lite efter potentiella bilder vi skulle kunna ha på köksväggen. Har hittat två jättefina bilder på pumor, men jag vet inte om sambon är helt med mig där. Hej sålänge och ha en riktigt bra lördag!

Det känns verkligen så just nu.

Det känns jobbigt och hopplöst.

Min femårsplan har gått åt helvete och det har bara gått knappt ett halvår.

Just nu känns livet meningslöst - förutom när jag är med Sara-Li.

Men samtidigt, när hon somnat på kvällen så gråter jag.

Jag skäms för att jag svikit henne - för att jag svikit oss båda.

Jag vill ha ett syskon till Sara-Li.

Jag hade tänkt plugga klart och börjat jobba innan det hände.

Men nu står jag utan det ena och det andra.

Jag vägrar leva på socialbidrag och slå dank hemma hos min mamma i resten av mitt liv!

Jag fick tom tag på en lägenhet jag hoppats på - i Älvsjö - med perfekt prisnivå i hyra, relativt nyrenoverad och med två sovrum, vardagsrum och ett ordentligt kök.

Ägaren ringde MEJ specifikt för att den förre hyresgästen misskött sej och eftersom hon sett på mitt mail till henne att jag var i störst behov av lägenheten än någon annan som sökt.

Och vad gjorde jag?

Jag tackade nej.

Till den perfekt lägenheten!!

Varför?

För att jag inte har råd att bo där nu längre.

Pga skolan.

Pga dom taskiga omständigheterna mitt förbannade jävla skitliv satt mej i.

Det enda fina jag har är Sara-Li.

Jag mår skitdåligt över att behöva vara en börda för min mamma.

Att bo här och inte ens kunna betala någon hyra längre.

Jag mår jättedåligt.

Vet inte hur jag ska hantera dethär.

Just nu vill jag bara gå vidare med min plan.

Men med vilken del - när jag inte har skolan???

Kan jag skaffa ett syskon ändå??

Ja, det kan jag ju göra.

Men det vore så orätt som det bara går.

Det vore inte rättvist mot någon.

Jag och Sara-Li skulle visserligen bli glada och lyckliga över det nya lilla livet i vår familj.

Men sen då?

Vi skulle fortfarande stå på samma punkt.

Åh, jag önskar att jag kunde prata med någon som kunde HJÄLPA mej!!