-
Making weekend plans
Åhh vilken tur vi hade, det var inte sista avsnittet utan det är hela 6 st avsnitt kvar!! var bara jag som hade fått för mig att det var sista pjuuuuh nu har vi 6 veckor till av gossip girl!!
Vi ligger här i våra sängar och smider planer för helgen!! jag veeet det är bara tisdag men vill att det ska bli helg NU!
Stranden blir det såklart om vädret tillåter, men vi ska till newtown som är världens mysigaste lilla hippa område (liknar området där vi bor) Där det kryllar av mysiga cafeer, second hand butiker och andra coola affärer. Vi ska bruncha och second hand shoppa och förhoppningsvis dricka massa kaffe på olika cafeer och hitta grymma fynd! Och en utgång på det så är helgen gjord
Håller på att leta på internet efter bästa brunch buffén i newtown, här ska de moffas gottismat!!!God natt på er
Mysiga Newtown
mmmmums brunch
-
noooooooo season ending of gossip girl
), noooooooo seasong ending of gossip girl" />åhh nu ska jag och camilla snart kolla sista avsnittet för denna säsong av gossip girl. börjar alltid gråta!!!!!! Nu måste vi vänta tills efter sommaren (eller vintern här då) innan de nya avsnitten på säsong 6 släpps!!
Kan berätta lite om dagen också, finns dock inte så mycket att berätta. Gick upp kl 7, fixade mig tog bussen till jobbet, det var en ovanligt lugn dag idag, sköönt, eftersom jag börjar hosta när jag anstränger mig. Slutade vid 17, tog med mig alla överblivna muffins och scones, pallrade iväg till svenska kyrkan där jag lämnade av allt så dem kan sälja det på cafe svensson imorgon
), noooooooo seasong ending of gossip girl" /> Nu måste jag ju ändå komma till himlen när jag är så givmild mot svenska kyrkan 
Stannade kvar ett tag och drag lite bryggkaffe (mums) och tjitttjattade om allt möjligt med kristina, oohoho hon är såå rolig den tjejen!!
SEdan mötte jag upp en glad camilla i china town som precis hade beställt ett par supersnygga rayban brillor hon trånat efter i månader! Så äntligen bestämde hon sig för att slå till, bra där. Om 3 dagar kommer snyggingarna
Vi promenerade sedan hem, jag lagade kangaroo korv som jag hade kvar med gröna bönor, och keso. Camilla gjorde väl nåt liknande fast med vanlig köttfärs, hon är helt enkelt inte lika vågad som mig
Vi hade tänkt att å¨ka in till stan igen för att åka upp i ett utsiktstorn som vi fick biljetter till, men vi sparar det till någon annan kväll, det är så sjukt kallt idag man vill inte gå utanför dörren.. var tvungen att ha STICKAD KOFTA fyyyy!!!! Hoppas verkligen inte denna kyla ska stanna för så hoppas jag att de veckorna som återstår till Bali går riktigt fort!!
Ne det var nog allt för idag. Imorgon blir det jobb igen 0830-17 och sedan volontärar vi som vanligt på svensson
), noooooooo seasong ending of gossip girl" /> Har inte tagit några bilder idag så slänger upp en snygg gammal bild på mig och camilla när vi e på väg hem från surf camp! (tur att man jobbat lite på brännan sen dess hehe)
Puss o Kram!
), noooooooo seasong ending of gossip girl" /> -
I'm feeling blue, dududududu..."
Vilken helg återigen! Eftersom det troligtvis är Emmas sista helg här i B då hon ska flytta till Dordogne, umgicks vi extra mycket under helgen. Vi gick till kajen och åt kycklingspett med klyftpotatis samt en färsk smoothie som var aldelles för dyr och lyssnade på en gospelkonsert där största delen tyvärr inte kunde sjunga. Men det är väl känslan som räknas? Kören hade kul och var glad så det berörde mig iaf. Den var dessutom superreligiös och blandad av alla färger & åldrar. De sjöng både på franska och engelska och Emma som inte kan någon franska förstod trots det lyriken och sammanhanget. Kan ha berott på att benämningen/namnet/ordet Jesus motsvarade 97% av texterna de sjöng. Kyrkan var vacker. Vad jag älskar atmosfären i kyrkor, jag blir liksom lugn och kan andas mjukt. Kyrkor kanske omedvetet är någon slags terapi för både religiösa och icke-religiösa, jag vet inte men jag vet att jag trivs i kyrkor.
Vidare: Vi åt hemmagjord glass med kaffesmak, besökte en ekologisk marknad, solade med Jack johnson i mobilen (konstig mening?) och sist men inte minst..men däremot bäst: CAFÉ BRUN med Marie-sophie, Emma och Jean. Oj, vad vi dansade denna kväll! Ni som har läst min "blogg" kommer kanske ihåg att jag skrev om ett ställe med "jazz tous les soirs". Jag antydde att detta ställe var en jazzklubb med jazz varje kväll vilket kanske är en överdrift då det varken är en jazzklubb eller det varken spelas jazz varje kväll. MEN, däremot är det en bar med live-musik med jämna mellanrum varav jazz är en genre. Igår fick jag uppleva något alldeles magiskt på Café brun som baren heter. Först erbjöds det 50-talsmusik med bl.a. en sångerska vars röst var så stark och självsäker! Det gick bokstavligen inte att sitta stilla! Musiken bara sögs in i min kropp, in i mina vener och jag svär att mina röda och vita blodkroppar blev blåa av all denna fantastiska blues. För att inte nämna gitarristen på 18 år som var så grym på gitarr att jag ensam stod upp av förvåning medan resten satt ned. Jag var helt lyrisk och tagen av dessa framträdanden och som grädde på moset följdes detta av dans, dans och mer dans! Med en blandning av 50-talsrock och swing dansade vi tills våra kläder var dyblöta av svett. Vi dansade precis som vi ville och det fanns inga gränser. Det var en sådan där kväll när man aldrig vill att livet någonsin ska ta slut. Man vill vara kvar på samma plats och höra musiken spelas om och om igen.
-
Utmattad
Hej
Är helt utmattad i hela kroppen och har endast sovit en timme inatt. Vilade lite för en stund sen med det blev bara en timme ca. Sjukt.
Mamma och jag tog fram lite saker förut som kan vara bra att ha med till Grekland. Har också skrivit en "ta med" lista så att man får med sig det man behöver mest. Nu är det inte långt kvar. Hade varit skönt att stanna där ner föralltid, men så är ju inte fallet. Får vara glad för en vecka i alla fall.
Efter sommaren ska jag börja spara pengar igen i alla fall för en resa till Afrika ska jag göra nästa år. Finns resor till Kenya två veckor, med halv pension för ca 4000. Inte alls farligt tycker jag. Något att satsa på!
Byee byyee -
30Ã¥rs-kris? Galen vecka hursomhelst.
Hej igen.
Veckan har varit... minst sagt intressant... och väldigt hård för stackars kroppen. Men så är det att leva!
Hursomhelst, vi börjar vår resa förra veckan på söndag närmare bestämt. Som jag skrev i förra inlägget så spenderades ju lördagsnatten med att gå på Offspring-konsert. Söndag var det dock inträdesceremoni på universitetet vilket betyder att en hel armé av nya elever invaderade Waseda... och en än större armé av existerande elever var där för att möta dom.
Väl inne i porten är det som att springa en gauntlet. Hela den långa vägen fram till centrum av campus är kantad på bägge sidor av elever som vill ge dig flyers för olika cirkels. Dessutom överallt på Campus så är det folk i konstiga dräkter, olika framträdanden. Det jag hann se på bara någon timme där var: Folk i Power Rangers-dräkter, en kille med ett hästhuvud på huvudet, pantomimare, hiphop-dansare, en herrans massa samurajer, manliga cheerleaders, kvinnliga cheerleaders, manliga cheerleaders i kvinnouniformer, robotar ja fanimig allt. Det är som en stor festival.
Jag var huvudsakligen där för att lite symboliskt hjälpa min pingiscirkel att dela ut flygblad. Väl där så fick jag en bunt och blev ombedd att gå och dela ut... Detta är ju något man som svensk inte är helt van vid. Dock upptäckte jag snart att om man ställde sig vid den där gauntlet:en som jag berättade om tidigare, så gick folk förbi med en herrans massa papper redan i famnen varpå alla i gauntleten helt enkelt slank ner deras flygblad i famnen på människorna som gick förbi. På det sättet fick jag ut en 10-15 blad och kände att jag gjort mitt.
Överhuvudtaget är det väl mycket detta man saknar på universitet i Sverige, ett riktigt campusliv. I Sverige går du dina kurser och möjligtvis blir kompis med några kurskamrater, men det känns aldrig riktigt som om du går på ett universitet. I Japan är ju campuslivet jättestort och väldigt roligt där man träffar kompisar för livet. Förstår inte riktigt varför Sverige har så torrt universitetsliv där det egentligen bara är Nationerna som gör något, men inte så mycket eller organiserat.
På kvällen sedan var det s.k. hatsu konpa, dvs den första festen för nya elever. Det är inte så mycket att skriva om dock måste jag erkänna. Förutom att det var en massa nya människor där och att det dracks annat än öl (dom är snälla mot nya eleverna i början, sen jävlar!) och att alla lekar fick förklaras för dom nya så var det ingen större skillnad mot vanliga festerna. Skojigt var det dock. Nästa dag vankades nämligen fest igen, även den gången för nya eleverna.
Så efter 2 dagars festande vaknade jag 8 på morgonen i tisdags sådär lagom bakis, jag skulle ju nämligen ta bussen till Nagoya och se på Offspring. Detta var något jag bestämde blott 2 dagar tidigare och med 2 dagars framförhållning är det svårt att få någon med sig, även om jag var nära att få med en tjejkompis som heter Yuki men hon hade inte tid i slutändan. Sagt och gjort begav jag mig ensam till Shinjuku där bussen skulle avgå vid 11.
Tyvärr var detta den trånga bussen eftersom det inte fanns några platser kvar på buss med benutrymme, så det blev kanske inte så mycket sovet som jag hade hoppats. 16:40 anlände jag sedan i Nagoya!
Efter en spenderad kväll i Nagoya har jag några observationer att framföra. Här är några skillnader mellan Nagoya (som har ca 2.2 miljoner invånare) och Tokyo (med sina över 10 miljoner eller 34 miljoner i stor-Tokyo). 1: En mystisk och irriterande avsaknad av konbinis (convenience stores, en dag skall jag spendera ett helt blogginlägg på dessa magiska platser). Bara runt min lägenhet i Tokyo, som inte är speciellt centralt belägen, finns det i en radie av 5mins gångavstånd 5st Family Marts, 1st Seven Eleven och 2st Lawson, dvs 8 konbinis. Kunde dock knappt hitta mer än 1-2st runt centralstationen i Nagoya. Mycket mystiskt.
2: Otroligt få utlänningar. Går du runt i Tokyo ser du utlänningar lite här och var, men här i Nagoya såg jag i stort sett ingen, vilket ledde till att jag definitivt blev mer uttittad än jag blir i Tokyo.
3: Horisonten. Står du i centrala Tokyo så är det ofta svårt att se horisonten för alla byggnader. Även om det fanns skyskrapor även i Nagoya så var de långt färre och ofta kunde man se horisonten.
Det var det. Väl framme så dödade jag lite tid innan jag sedan begav mig till konserthuset. Jag kom precis lagom till att förbandet, All Time Low, började spela. Ett rätt bra band med lite väl highschool-poprock-feeling för min smak men de kämpade på och var roliga att se. Dock tyckte jag lite synd om dom för även om där fanns runt scenen ett gäng relativt vilda fans så stod dom flesta mest och tittade på lugnt. När sedan The Offspring intog scenen blev det fullständig hysteri. Själv hade jag lyckats ta mig väldigt långt fram och stod ca 10 meter från scenen, rätt så perfekt avstånd i mitt tycke.
Spelningen var helt underbar, ännu bättre än den i Tokyo. Att jag var ensam gjorde att jag kunde koncentrera mig mer på musiken och inte bry mig så mycket om hur galen publiken var. Denna gång körde dom 1,5 timme vilket, även om jag skulle vilja att dom aldrig slutade, faktiskt var rätt lagom. Ty när man har stått och hoppat, skrikit och viftat oavbrutet i 1,5 timme så är man faktiskt helt jävla slut! Jag, och alla runt mig, fullständigt dröp av svett och min röst har inte återhämtat sig än. Tack och lov hade jag med mig ombytes-Tshirt, något som var välbehövligt då den jag hade på mig var genomblöt! Varför gå till ett gym när man kan gå på The Offspring istället!? Skitroligt var det iaf.
Hela konserten var över ungefär vid 22-tiden. Jag strosade runt lite men upptäckte snabbt att alla restauranger stänger vid 22 i Nagoya... Bööh. Då fick jag en snillrik idé... Skall jag, vid 28 års ålder, för första gången i mitt liv leka groupie!? Sagt och gjort, jag begav mig tillbaka till konserthallen och strosade runt, hittade bakingången och där ett 25tal tappra Japaner som väntade i kylan. Det blåste dock otroligt kallt och antalet som väntade sjönk snabbt tills vi bara var en 10 pers kvar.
Jag blev dock snabbt vän med en grupp på 6st och vi hade faktiskt skitkul medan vi väntade.
4 utav dom var från Tokyo och 2st från Gifu.
Dom roade sig med att lägga ut dylika foton på Offsprings twitter i hopp om att Dexter Holland eller någon annan skulle komma ut och säga hej.
Dock efter nästan 2 timmars väntan i kylan så kom aldrig Dexter ut mer än att han vinkade till oss innan han satte sig i en taxi och åkte iväg. Stoooooor besvikelse:
Mina nya vänner följde mig sedan till bussen som jag skulle ta för att åka hem och vi lovade att träffas i Tokyo. Jag hade egentligen tänkt ta bussen nästa morgon men när jag såg att det fanns en buss som gick 00:30 tänkte jag att den hinner jag definitivt med så jag tog nattbuss hem istället.
Så väl hemma sen vid 08:00 har jag nu sovit lite och om 2 timmar skall jag ut och spela riktig fotboll med en cirkel en annan ny kompis jag fick häromdagen. Kan detta galna leverne beskrivas som något annat än en 30års-kris? När alla mina kompisar i samma ålder lever kloka liv med barn och långvariga förhållanden och samboenden åker jag halv jordklotet bort och lever ett studentliv likt det men gjorde runt 19-20årsåldern. Aja to each his own som man säger, kul är det iaf!
Until next time! p.s. avslutar med ett roligt videoklipp jag tog från Campus.
